PUBLIC SERVICE INIFRÅN – tre medarbetare berättar

***

Genom åren har jag träffat många publicserviceanställda. Bra människor de allra flesta. Jag har jobbat med dem i både teve- och radiosammanhang. Vissa har jag umgåtts med privat. Politiskt lutar dessa människor oftast åt vänster – som jag själv. Det har rört sig om vanliga gråsossar och en och annan kommunist/miljöpartist, vid enstaka tillfällen någon moderat eller folkpartist. En del har sett sitt arbete på public service som något tillfälligt, ett trappsteg i karriären, en nyttig erfarenhet och vad jag sett har de inte haft några direkt politiska ambitioner med sitt arbete.

Andra har varit inställda på att jobba inom koncernen resten av livet men inte heller i de fallen är det – enligt min egen erfarenhet – särskilt vanligt med en uttalad politisk vision. Det är mer underförstått: ”Vi som jobbar här är så klart av samma sort.” Nudge-nudge, know what I mean… Och ganska många har sökt sig till företaget av ekonomiska skäl. Vill man ha en villa på Värmdö och råd att uppfostra 2-3 barn är en fast anställning på Sveriges Radio en bra strategi.

Koncernen är stor.

Det finns många mellanchefspositioner att fylla och har man väl hamnat i systemet kan man segla vidare utan större ansträngning. Det finns inga kvartalsrapporter att oroa sig över och även om företaget tabbar sig är det snart glömt. Man absorberar små och stora smällar likt Barbapappa – formar om sig och byter skepnad. Man är för mångfald – på papperet – men det behöver aldrig återspeglas i praktiken.

Som journalistiskt kollektiv kan dessa människor delas in i två kategorier:

1) De som deltar i gasljusningen av den svenska allmänheten med berått mod.

och:

2) De nyttiga idioterna som deltar utan att förstå.

Under många år jobbade jag åt en lokal P4-station och där dominerades personalstyrkan av kategori två. Det var inga elaka människor som jobbade på redaktionen men de flesta av dem var ointresserade av nyheter och grävande journalistik. Något som är illa nog, men kanske är det ändå lättare att fördra än de journalister som medvetet vilseleder allmänheten.

Genom åren har jag tjatat på mina kollegor att kliva fram och berätta hur illa det, bitvis, är ställt inom statsmedia. Jag har uppmanat dem att inte lämna Jörgen Huitfeldt, Joakim Lamotte, Johan Romin och andra dissidenter i sticket. Men rädslan för social utfrysning sitter djupt. Den som kritiserar public service får finna sig i att bli misstänkliggjord av etablissemanget och att vara anti-etablissemang i Sverige är numera synonymt med att vara nazist. Den intellektuella hederligheten hos framför allt vänstern är många gånger obefintlig. Det är därför de utan att blinka kan bunta ihop Paulina Neuding och Aron Flam med nordiska motståndsrörelsen. Ohederlighet finns förstås på andra sidan också, som när högern buntar ihop Anders Lindberg och Göran Greider med Nordkorea.

Man kan, i vilket fall som helst, förstå att folk tvekar inför att ställa sig upp och knacka i glaset. Diskussionen spårar ofta ur och spektrat mellan ”rasist” och ”vänsterbliven” är försvinnande litet.

Just etablissemangskritik hör också till det svåraste man kan ge sig på. Sådan hyllas när den bedrivs av journalister i länder som Ryssland och Syrien men i Sverige är det något suspekt.

Mer än en gång har jag träffat journalister som med emfas kungör att ”de inte tål” just Joakim Lamotte. Han är en ”samhällsfara” menar de. Värre än de ”hemvändande” IS-monstren. Men dessa journalister kan sällan eller aldrig citera honom. De har aldrig sett hans reportage (”Jag vägrar!”) och de har framför allt inte försökt visa upp en motbild till hans reportage. Det räcker med att sålla bort honom som ”populist”, skrikhals” och en allmänt obekväm figur.

Jag brukar påpeka att det genom historien ofta varit just skrikhalsarna och de obekväma som haft rätt och som blivit hyllade i efterhand: Günther Wallraff med sitt klassiska Als Arbeiter in deutschen Großbetrieben (”7 icke önskvärda industrireportage”), Ralph Nader med Unsafe at Any Speed, Rachel Carson med Silent Spring, Noam Chomsky med Manufacturing Conscent, Bob Dylan med sin elektriska gitarr… Först utbuade, hatade, avfärdade sedan tagna till nåder. Obekväma, envetna och fast beslutna att ta upp ”förbjudna ämnen” och prata med de som andra journalister inte orkade, ville eller vågade prata med.

En gång fick jag det indignerade svaret: ”Jamen titta hur han ser ut!? (alltså Lamotte). Han ser ju till och med ut som en nazist!”

Så långt sträcker sig analysen av landets egna obekväma.

***

På SR och SVT hatar (och fruktar) man Lamotte eftersom han så många gånger ställt dem offside bara med hjälp av en simpel iPhone. Medan redaktörerna på statsmedia suttit i möte om hur många kameror man ska ha med sig till Trollhättan eller Grums och om man ska bära reflexväst eller ej har Lamotte redan hunnit åka dit med sin telefon. Han har filmat och ställt frågor, sänt live på Facebook, skapat debatt… måhända enformig i sin framtoning, måhända dryg och ”gapig”… men… där i alla fall.

Först på bollen.

Dagen efter har hans kollegor, med andan i halsen, rapporterat att en annan journalist rapporterat något – inte att de områden Lamotte besöker är mer eller mindre laglösa – utan att NÅGON ANNAN haft mage och åka dit och ge en ANNAN BILD än de RIKTIGA JOURNALISTERNAS BILD!

Absurt är bara förnamnet.

Lamottes kollegor, främst inom statsmedia, fortsätter sedan villigt att spela med i den anti-demokratiska charad som Janne Josefsson beskrev utförligt redan 1998 (i Tidsskriften ”Scoop” nr 3 ”Vad journalister inte berättar”).

”Jag märker när jag pratar med olika filmteam på SVT, särskilt när det handlar om nyhetsinslag. De berättar hur de, hundratals gånger varit med om detta när vanliga makthavare intervjuats: hur dessa alltid har en annan uppfattning när kameran stängt av, något som aldrig förmedlas.”Janne Josefsson.

Nåja.

Efter enträget tjat har jag fått tre SR/SVT-medarbetare att berätta sina egna historier från lejonets kula. Tyvärr anonymt men eftersom exempelvis SVT:s ”Uppdrag Granskning” emellanåt använder anonyma källor bör inte det vara något problem. Ni som jobbar på SR, SVT och UR och läser det här kommer att frestas att efterforska mina källor. Ni kommer att fråga era kollegor: ”Vem kan det här vara…? Kan det vara han? Eller hen?” Och sen kommer ni att tänka: ”Allt det här har jag varit med om. Allt det här känner jag igen.”

Och sen kommer ni att fortsätta tiga.

Inget kommer att förändras av den här texten.

Svensk public service är den perfekta besten. Genom sin storlek, sin status som statsägd icke-myndighet (ej omfattad av offentlighetsprincipen) och sina oändliga resurser är man i princip omöjlig att rubba. Koncernen kan också påstå sig vara ”oberoende” samtidigt som företagets anställda när som helst kan ta sin tillflykt till den så kallade ”demokratiparagrafen” i radio- och- tevelagen – alltså om man vill ta politisk ställning i en viss fråga. Demokratiparagrafen ger stort handlingsutrymme för den journalist eller programledare som för en stund vill lämna sin oberoende roll och markera mot sånt han/hon anser vara anti-demokratiskt eller strida mot doktrinen ”alla människors lika värde”.

Det är därför ”Ring P1” låter som det låter.

Det är därför Carina Bergfeldt kan hålla på som hon gör.

Den så kallade demokratiparagrafen och – inte minst – SVT/SR:s interna ”etikkurser” beväpnar koncernens medarbetare med en känsla av att vara lite förmer än kollegorna i boulevardpressen. Samtidigt som det kan göra att de helt och hållet tappar sin journalistiska kompass. Utpräglade medelmåttor upphöjs, eller upphöjer sig själva, till guds gåva till mänskligheten.

The Golden Child/Foto: SVT.

Demokratiparagrafen är dock en gummiparagraf och möjligen är den också numera avskaffad efter att programdirektören Jan Helin för tre år sen annullerade den och avslöjade att SVT från och med då (2018) skulle börja med en ny grej: man skulle behandla komplicerade samhällsfrågor ”journalistiskt” och även ”ställa kritiska motfrågor”.

…fast den ukasen kan, såvitt vi förstår, deaktiveras närhelst en ny programdirektör, med andra åsikter tillträder.

Från SVT:s hemsida

***

”ERIK”, 27

Får jag börja med att vara oförskämd?

Det beror på…. eller vaddå, vad menar du?

Jo, jag menar att för de som inte ser dig nu… de som bara läser den här texten… så kanske jag ska berätta att du ser ganska osvensk ut?

Haha! Ja, du tänker så… ja men så är det ju… jag blev adopterad redan vid späd ålder. Not born and bred höll jag på att säga, men… nä… jag ser inte helt svensk ut. Det gör jag inte. Ingen Kalles Kaviar-kille direkt.

Har det påverkat din arbetssituation inom public service?

Jaa, du… (ler roat)… jomen det kan man väl säga. Både på ett bra och dåligt sätt. Eller egentligen: mest bra. Bara bra. Fast det som är ”bra” i det här fallet är ju egentligen dåligt… rent principiellt… om man ska vända på det…

Det där får du utveckla.

Alltså, jag vill inte framstå som att jag gnäller om det här nu, för det är väl mest…. vad ska man säga…. lite bisarrt i sammanhanget hur jag ibland blivit bemött på mitt jobb… även om man måste kunna se humorn i det. Främst.

…men du har blivit särbehandlad på SR och SVT p.g.a din hudfärg?

Korta svaret: ja.

Utsatt för rasism?

Alltså… det där beror ju på hur man ser det. Jag skulle säga att det mest varit positiv rasism, på det sättet att jag ofta blivit ganska överdrivet väl behandlad… Många av mina kollegor blir ju väldigt glada och liksom lyser upp när de får syn på en ”rasifierad” (gör citattecken) person i redaktionslokalerna. Det har hänt ganska många gånger. 

Kan du beskriva det fenomenet… så målande du bara kan?

Haha! Jamen… alltså, de kan få den där lite frireligiösa, hjälpsamma och… uppmuntrande… looken när de får syn på en invandrare som har vanliga svenssonkläder på sig, kanske till och med skjorta och slips… och inte ser Ortenfarlig ut… och eeh… det är ju trevligt i sig, ingen kritik mot det… men… samtidigt kan jag inte låta bli att skratta lite för mig själv såna gånger eftersom det är så tydligt att man får en automatiskt högre status på SR och SVT bara genom att man har invandrarbakgrund.

Men du har aldrig blivit misstagen för att vara städare eller så?

Jo, det har hänt.

En kollega har trott att du varit där för att städa?

Det har hänt nån enstaka gång… kanske mest att man sett hur de hunnit tänka: ”Undrar om han är här för att tömma papperskorgarna”… den blicken känner alla som har invandrarbakgrund igen… speciellt när den kommer från medelålders Karens på arbetsplatser med hög status… typ inom media och olika myndigheter…

Typ Cilla Benkö?

Henne har jag aldrig träffat så det kan jag inte uttala mig om… men poängen är att när människor beter sig så där lite… du vet… spattigt… så blir jag liksom inte sur för det. Jag blir inte personligt förolämpad. Det finns afrikanska och arabiska städare på SR och SVT… och man får göra misstag som vit medelklassmänniska. Det är inte the end of the world att fråga nån vad de gör där… eller varifrån de kommer.  Men det kan ju i och för sig bli lite awkward när de tilltalar en på engelska och jag svarar på min ganska utpräglade, svenska dialekt–

…för du är uppvuxen i Östergötland?

…precis… och då skär det sig kanske lite för en del… dialekt kontra hudfärg… jag tror till och med att de kan bli lite besvikna när de inser att jag inte bryter på Rinkebysvenska.

För att?

För att den dialekten har större status än att låta som man kommer från gnällbältet. Rinkeby är mer exotiskt för då kan de skryta för sina baristakompisar på Café Rival att de har en invandrarkollega som i sin tur känner Dödspatrullen… och så får de vara lite gata, liksom.

Förklara för en gammal man: ”gata”… vad betyder det?

Street cred.

Ok… och utifrån de erfarenheterna, vad tycker du om det där uppropet internt på SR och SVT där det hävdades att anställda med invandrarbakgrund diskrimineras?

Öh… ja… känn inte på mitt-hår-rörelsen ja (känner på sitt eget hår)… jo, fast de är ju bara dumma i huvudet. Det är samma människor som lägger sig på rygg på Götgatan och sparkar och sprattlar när en svart man skjuts i Minneapolis men som missar helt när svarta barn ”felskjuts” i Flempan… det är det många utomstående inte fattar, att de här människorna… liksom… de är helt jävla miljöskadade… de är superpriviligierade och vissa av dem har gjort karriär inom SR och SVT enbart på grund av att de har rätt kön eller etnisk bakgrund… men ändå är de utsatta för ‘rasism’… det är ju lite märkligt alltså… men ja… vissa får aldrig nog… så är det.

Får nog av vad?

Jomen, det blir ju lite pinsamt när ärmarna på offerkoftan är så långa att man snubblar på dem liksom… förstår du hur jag menar? Man springer runt och skriker om diskriminering i korridorerna på ett företag med oändliga resurser och miljardbudget… och jävligt bra månadslön och en massa personalförmåner…

…och ingen kvalitetskontroll…

Om man ska vara hård: nej… och sen har man liksom mage att gå ut och backstabba sin arbetsgivare i media för att nån har varit fräck nog att fråga varifrån man kommer… det är liksom… en nivå av självupptagenhet som– 

…men handlar det inte om att SR och SVT borde söka andra perspektiv också? Och ta ställning för exempelvis BLM och mot klimatet?

Jo… men… det där… det blir ju… uuuh… (himlar sig)… alltså: nej.

Du håller inte med?

NEJ!

Jag vet att du deltagit i såna diskussioner internt? Det har du nämnt vid ett tidigare tillfälle?

Ja…

Kan du återge vad som sas på de mötena?

Alltså, det sas ganska mycket… whacky skit…

Berätta.

Ahmen det kunde vara sånt som att vi skulle ha gratis bindor på toa och sånt… för alla som identifierade sig som kvinnor… men det som sticker ut i efterhand, mest… det som känns allvarligt på riktigt… det… eeh… jag minns att vi framförallt diskuterade att det är viktigt att man som journalist står upp för ”det rätta”… och att vi som jobbar på SR har ett ansvar att typ verka för demokrati och jämställdhet. Typ. Men… ja… det tycker ju inte jag, så… det var faktiskt en som började gråta när jag sa emot. Lite för påstridigt kanske. Eftersom jag har den tendensen.

Vad sa du exakt?

Jag sa att vi som neutrala journalister på public service inte ska syssla med sånt… jag tror jag använde ordet ”mög”… eftersom den sortens grundaktivism undergräver vår trovärdighet… om vi håller på så – har det journalistiska utgångsläget liksom… vad heter det? Kraschat… för vi ska aldrig ta ställning, varken för eller mot nåt. Vi ska rapportera det som händer, period. Personligen är jag till och med emot Musikhjälpen så… men det vågar man knappt säga… när man ser ut som jag… typ vill du att barnen i Afrika ska svälta ihjäl och så… haha!

Men vänta lite … du menar att ni inte ens borde arrangera Musikhjälpen? Hur kan man vara emot det? Är inte det jättebra?

Jomen all sån där aktivism sitter ju ihop, eller hur? Det ena ger liksom det andra… de som älskar att Kodjo sitter i en plexiglaslåda och samlar in pengar till barnen i Afrika i 48 timmar på raken är ofta engagerade i andra liknande frågor… och man får inte vara naiv och tro att det är en slump att en sån som den där tjejen på Ekot som intervjuade och sen satte på en islamistkille i Gävle intresserar sig för just den frågan… det där är ju en livsstil. De där killarna och tjejerna har groomats att tycka så sen de gick i lekis och tvingades ha rosa kjol fast de var killar… bara för att deras akademikermorsor skulle få känna sig fina och goda och progressiva. Allt är liksom uträknat på förhand. 

Av globalisterna?

Haha! Jag vet… man låter som en foliehatt när man säger sånt… men så här: älskar du Musikhjälpen och jobbar på SR så hatar du antagligen Joakim Lamotte och tycker att Israel ska uteslutas ur FN… samtidigt som du gråter när nån pratar om Förintelsen och tycker att det är fruktansvärt att journalister förföljs i Ryssland … och eeh…

…nu låter du lite kategorisk?

Hur då?

Jomen man måste väl kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt? Man kan kritisera staten Israel samtidigt som man tycker att Förintelsen var hemsk?

Ja, du menar så… men ok… kanske lite hårdraget då… samtidigt tycker jag att man måste kunna se att förföljelsen av journalister i andra länder ligger kant i kant med den totala jävla utmobbningen av Lamotte hos svenska journalister: ”han är bara en vidrig swishhora” etcetera… ”han var så jävla töntig när han hade skyddsväst på sig när han åkte ut till Trollhättan och konfronterade de kriminella dräggen därute!”… sån där virtue signalling är så jävla äcklig. Man behöver inte tycka att allt Lamotte gör är bra och riktigt… eller ens nånting av det… men han har i alla fall mer balls än de som sitter och trycker inne på P1 på Gärdet hela dagarna, i en skyddsklassad bunker, eller på valfri P4-redaktion… och ägnar arbetstiden åt att hålla koll på vad andra journalister twittrar om…

…nu låter du ju lika bitter som jag.

Fast det handlar inte om att vara bitter.

Inte?

Jag tycker mer det handlar om hur public service formar det svenska samhället… och all jävla intellektuell skada de ställer till med genom att inte informera medborgarna om hur samhället faktiskt ser ut 2021…

Är det så illa?

Alltså, det kanske låter lite hårt men många av de unga aktivisttjejerna- och killarna som jobbar på SR och SVT… jag vet inte… de är fan inte särskilt brighta, alltså… De tror att de är det men de har inte läst Philip Knightley, de har inte läst Orwell eller ens Karin Boye… de har typ pluggat in några andra PK-människors Instagram och Twitter… så de har liksom en helt egen, alternativ världsbild som inte följer nån logik överhuvudtaget… de är fostrade i att antingen så är du ond eller god, svart eller vit, SD eller MP… allt är binärt utom könet… de är lika kategoriska som skotergubbarna i Bensinupproret… the irony, typ… Det är liksom ett helt paket med åsikter som du måste prenumerera på… och gör du minsta avsteg från det åsiktspaketet så är du suspekt. Där är både vänstern och högern precis lika jävla dumma.

Är du suspekt? Alltså för dina kollegor?

Jomen, jag tror att jag… eeh… att en del kanske anade… när jag jobbade inom företaget… att jag kanske inte köpte PK-narrativet rakt av. Jag är ganska dålig på att hålla masken om man säger så… alltså rent konkret… med minspel och tonfall och så… Jag är rätt lätt att läsa… och har svårt att inte låta sarkastisk när jag pratar med idioter… men eftersom jag inte är vit vågar de aldrig konfrontera mig. Jag kommer ihåg en gång… när en kvinnlig kollega i femtioårsåldern ville ha med mig ut på ett reportage i ett så kallat problemområde. ”Ok? Men varför det? Jag är adopterad, jag känner ingen där ute.” Hon ba: ”Men jag tänkte att du kanske kunde prata med dem på ett bättre sätt än jag…” Jag ba: ”Jag pratar inte klickspråk.”

Blev du kränkt då?

Haha! Nä, inte det minsta… jag tyckte mest att det var kul.  Och hennes reaktion på det där med klickspråk var ännu roligare. Hon typ rodnade så att hon blev… jag vet inte… cherry red. Röd som en räv. Skulle be om ursäkt för att hon förolämpat mig trots att jag såg att samtidigt störde hon sig skitmycket på min kommentar om klickspråk… typ att de utsatta stackars invandrarna i problemområdet skulle vara aboriginer som sköt med pil på kor och så. Det var ju extremt roligt.

Du blev inte minsta arg?

Nä.

Säkert?

Nej, hon är bara människa så… jag blev inte arg. Men hon trodde nog att jag var en så där Hanif Bali-typ som är hjärntvättad av Moderaterna och inte förstår sitt eget bästa… inte förstår att är man invandrare så måste man gå med i SSU och gå i demonstrationståg och hata på Israel. SÅNT kan vara jävligt tröttsamt. Och även om jag hatar att kleta etiketter på folk så är väl det rasism om något, typ. Men det är förstås den goda sorten.

Det känns som att du förringar rasism nu.

Haha! Jomen visst… men seriöst… det där uttrycket är så jävla uttjatat och missanvänt vid det här laget att vi har… vi har typ förstört det för alltid. It’s destroyed! Det finns ju faktiskt rasism på riktigt, men det vi diskuterar i Sverige hela tiden… alltså den skämmiga svenssonrasismen när nån säger negerboll eller ger nån typ en ”kränkande blick”… eller ber att få känna på nåns hår… mikroaggressioner så kallat… Det är inget problem i det stora hela. Judehatet i SSU är ett problem. Afghaners hat mot svarta är ett problem, men att nån varit ”culturally insensitive” i en barnbok 1985… liksom… vaddå… det är ju bullshit. Det är ett jättekonstigt narrativ. Då har man jävligt märkliga prioriteringar.

Nu är ju du väldigt frispråkig…

…och ändå håller jag tillbaka!

Mm… men jag uppfattar dig som väldigt frispråkig, generellt som person, och ändå vill du inte berätta allt det här i eget namn. Kan du förklara för läsarna varför?

Ja… för att… (sitter tyst länge)… alltså det där är så tudelat. Jag vet ju att det aldrig kommer att bli nån förändring om vi som jobbar med public service inte säger ifrån. Men nu jobbar ju jag inte där längre, så jag har liksom inga stakes i det hela–

–men är det inte just därför du borde gå ut och berätta? Du befinner dig inte i beroendeställning längre…

Jo, egentligen borde jag kanske det men… samtidigt vill jag inte bli indragen i bråk. Jag snackar ju fortfarande med en del av mina gamla kollegor… i och för sig bor jag ju inte ens i Sverige längre och känner att jag lämnat public servicevärlden bakom mig ganska mycket. Egentligen hela Sverige som koncept, eftersom det är så mycket som blivit helt… whacked. Men visst… ja… man kan tycka att det är fegt att vara anonym men samtidigt… jag vet inte… Det här är mina erfarenheter och folk får ta dem för vad de är. Men jag tror att de flesta som jobbar på SR och SVT känner igen sig i det jag berättar. Man går runt som i en pjäs eller en film och säger rätt repliker, annars ropar regissören: ”CUT!”

Sista frågan: är det här en fejkintervju?

Jag vet inte? Är det det? Haha! Det kanske det är!

Jag menar: finns det verkligen SR-anställda som pratar som du? Och som säger precis det jag vill att du ska säga… i alla fall mer eller mindre…

Ja, privat pratar jag så här såklart men… jag vet inte… man har ju en roll på jobbet och en hemma. Så är det. Men alla får väl tro vad de vill. Jag finns ju på riktigt. Även om en del kanske skulle önska att jag inte gjorde det.

***

”BARBRO”, 47

Hur känns det att bli intervjuad för den här artikeln?

Jag gör det med hjärtat i halsgropen kan jag säga.

Varför det?

För att jag inte litar helt på att du kommer att bevara min anonymitet.

Ok, men… då ska vi inte genomföra det här samtalet. Om du känner så?

det räcker med att du berättar om min identitet för en kompis som lovar, på heder och samvete, att inte föra det vidare… men så pratar de med sin fru eller make och sen… du vet… är det ute.

Du behöver verkligen inte göra det…

Det vet jag men grejen är… jag vill ju. Jag måste.

Du sa till mig att det var historien med Sanna Drysén och Raad al-Duhan som ”skickade dig över kanten”? Kan du förklara vad det betyder?

Sa jag det?

Du skrev det…

Jaha… ja… det kanske jag inte borde gjort men… hanteringen av hela den grejen fick mig verkligen att skämmas för min arbetsgivare. För första gången skäms jag.

Det låter osannolikt.

Hurså?

Inget. Jag var bara spydig.

Jaså, jaha… ja själv kan jag hålla mig för skratt.

Förlåt. Vi börjar om.

Mm… men jag vill inte bli en bricka i nåt ”basha-public-service-spel” här… du får respektera att det här är nåt jag valt att jobba med för att jag tror på det. Jag tror på grundidén. Jag vet att du inte gör det, men det gör jag.

Idén med konsekvensneutral journalistik?

Du får kalla det vad du vill men det finns bra saker med public service.

Ok, jag ska försöka att inte vara så sarkastisk

…men du måste liksom förstå att bara för att jag berättar om det här så betyder det inte att…

…att…

(drar efter andan)

…jag vet inte men-men… det känns ju rätt tröstlöst nu för tillfället. Jag märker att många driver med oss, det finns ett förakt därute för det vi gör… och inte… och det här med Sanna och hela den grejen… det var kanske inte vad vi behövde inför valet och så.

Vad har valet med det här att göra?

När det är valår är det extra viktigt att vi på SR ses som oförvitliga. Det är ett gammaldags ord, jag vet… men folk måste kunna lita på att vi har journalistisk integritet. Vi är inte Nyheter iDag. Vi är inte ens Aftonbladet och Expressen. Vi får inte vara det. Det ingår i jobbet: att om man jobbar för public service så kommer man att få ta mycket skit, för det här är ett stort företag… med många kollegor – det är alltid nån som gör bort sig – och vi får liksom aldrig ge igen, som en kvällstidningsreporter eller krönikör får göra.

Ok.

…men med det sagt… så som vi hanterade den grejen, alltså med Sanna och hennes rapportering… det såg verkligen förjäkligt illa ut… och det har skapat dålig stämning internt, många är besvikna, inte bara jag, många tittar snett–

Pratar ni bakom ryggen på Cilla och Klas (Wolf-Watz, Ekochefen).

Är det så du tror att vi är?

Nej, men jag tror… ur ett rent allmänmänskligt perspektiv… ett logiskt sådant… att det är mycket tissel och tassel bakom stängda dörrar just nu, många som skriver ilsket till varandra på Messenger… och att ni är ganska överens om att Cilla tappade bollen med det här.

Inte bara hon.

Men varför gör ni inte uppror internt? Jag fattar verkligen inte det… är ni så väldresserade?

Nej, jag vet att du vill att vi ska göra det, skrika och bråka offentligt och för öppen ridå som på Bulletin… men det fungerar inte så på SR. Det är det ingen som kommer att göra.

Inga läckta ljudklipp när nån skriker att ingen får mjuta dem som nån jävla diktator… på borttränad lundadialekt?

Det kan jag nästan garantera.

…annars bråkades det rätt rejält, offentligt, för bara några månader sen när era interna BLM-aktivister tyckte att ni skulle ta ställning för svartas rättigheter…

Jo fast det där–

Det bråket skedde väl rätt offentligt?

Jo, men låt mig säga så här: jag tror inte att du kommer att få se nåt liknande, kollektivt på Ekot, den här gången. De flesta som jobbar där är rätt sansade människor när det kommer till kritan.

Kunde kommunal med sitt ”Vi tar fajten!” så kan väl ni, om ni inte är för fina för att strejka vill säga?

Jo, fast skämt åsido är det väl lite så… om jag ska vara ärlig. Det finns de som tycker… alltså här i huset… att det där är sånt vi på Sveriges Radio inte ska hålla på med–

…protestera offentligt?

…protestera offentligt, strejka, skriva namnlistor… you name it… det ses som att det skulle hota vårt oberoende om vi gick ut i strejk. Och det är det som är så viktigt menar jag: att folk måste kunna lita på att vi gör jobbet oavsett, att vi alltid biter ihop och borrar vidare när andra inte gör det–

Fast det var ju just precis det ni inte gjorde den här gången!? Och inte nu heller. Drysén är ju numera er ex-kollega. Kan ni inte granska såna heller, eller vaddå?

Jo, det kan vi.

…för då blir det ju väldigt praktiskt… då kommer ni ju undan med vad som helst?

Det gör vi – uppenbarligen – inte.

Det framstår nog så i vissas ögon.

Jo, jag vet det. Tro mig – jag vet allt det där… jag är inte dum…. men där finns det också ett inbyggt motstånd hos oss som traditionella granskare… dels att bli granskade själva av utomstående aktörer… och sen att ta det till en ny nivå och våga granska oss själva och kollegorna… kalla det kåranda, kalla det missriktad lojalitet eller vad du vill men det här blev för nära inpå. Det uppstår en låsning som är både känslomässig och yrkesmässig såna här gånger.

Men är inte Sanna Dryséns ”granskningar” av de där utvisningsärendena i Gävle helt värdelösa nu när det kommit fram att hon – högst troligt – hade nån slags intim relation med den sammetsögde islamistkillen? Eftersom hennes intervjuoffer hade sin bil parkerad utanför hennes adress och fick P-böter där långt innnan granskningarna ens började?

Jo, men då frågar jag dig: vad ska vi göra, då? Ska vi censurera oss? Tar vi bort reportagen från webben blir vi anklagade för att mörka historien – ligger de kvar blir det också fel.

Vad skulle, teoretiskt, hända om en SR-reporter blev på smällen med sitt intervjuoffer?

Ingen aning

Eller konverterade till islam?

Jag vet inte, jag hoppas att du inte menar Sanna här?

Nej, givetvis inte. Jag menar rent allmänt.

…för jag känner henne inte särskilt väl och ingen vet heller var hon är just nu. Så jag tänker inte sitta och spekulera i hennes privatliv. Det är inte mitt jobb.

Ok, och det är sant… alltså att allt det där vet vi verkligen inget om. Många elaka, troligen helt osanna, rykten florerar just nu. Inte minst tack vare SR:s esoteriska krishantering… men ponera att en av er skulle bli på smällen med nån som Raad al-Duhan och sen konvertera till islam… hur skulle det påverka SR?

Vad tror du själv?

Jag tror ingenting. Jag frågar dig.

Jamen, det vet ju inte jag… rent teoretiskt skulle det väl kunna klassas som nån slags infiltration, inte vet jag. Men jag vill inte spekulera om det där. Jag tycker det känns sunkigt. Det är inte det en journalist på SR ska hålla på med–

Jag hörde ett rykte om att Cilla Benkö blev så arg över att Peter Wolodarski hoppade på henne offentligt med kritik att hon kallat honom ”dyngspridare” inför andra SR-anställda. Eller var det ”dyngbagge”?

Det låter inte som Cilla. Jag tror inte att du ska tro på allt du hör i andra hand från Radiohuset.

Fast det här var första hand… Typ.

Jaha, men då vet du mer än jag. Jag vet bara att folk här i huset är arga och besvikna över att ledningen gav bort vår trovärdighet och över att det här, uppenbarligen, kommer att förfölja oss länge.

Hur då?

Så fort vi granskar nån annan nu så kommer högern att påminna oss om det här debaclet. På så sätt är det extremt illa, dels att man verkligen kan undra – med all rätt – om vi på nåt sätt är infiltrerade eller om information om SR:s säkerhetsrutiner hamnat på villovägar etcetera… men sen finns den aspekten också att det på riktigt behövs en redaktion som folk alltid kan lita på rent publicistiskt–

Jo, det förstår jag men nu blev ni ju ”granskade” av Medierna I P1 som så vitt jag förstår ska föreställa nåt slags publicistiskt expansionskärl åt SR och SVT… vad tyckte du om det reportaget? Får jag fråga det?

Jag lyssnade på det inför det här samtalet och, ja… det blev väl varken hackat eller malet kan man säga. Vår chef Klas (Wolf-Watz) ”agerade” men ingen fattar på vad och Cilla upprepar mantrat i en massa intervjuer till ingen nytta. Det föds fler frågor ju mer de upprepar det där om att ”agera” och ”personalärende” och jag och andra får frågor privat av kollegor hela tiden: ”Visste ni? Vad visste ni?” Men jag visste inget!

…förrän Sofie Löwenmark avslöjade er.

Ja.

Hur var det morgonmötet?

Det kan du ju tänka dig.

Jag tror att det var som nåt ur The Office?

Det var du som sa det… Nej, men det var inget kul. Det var många som mumlade ”vad var det jag sa”… den dagen. Eftersom många faktiskt varnat internt för att det skulle kunna bli precis så här. Det fanns flera som reagerat på vår bevakning av Raad al-Duhan innan det här kom upp till ytan.

Du sa ”högern” förut… tänkte du på det?

Gjorde jag det?

Ja.

Jaha, det kanske jag gjorde. Men vad jag menade är att… (suckar igen)… vi får kritik från alla håll och det är precis så det ska vara. Men det gör ju inte kritiken lättare att bära. Ibland, faktiskt allt oftare, är det ganska tungt att jobba på radion.

Sofie Löwenmark arbetar under dödshot, för kaffepengar… medan ni har miljarder till ert förfogande, plus en helt egen säkerhetsavdelning?

Jag vet allt det där.

Och hur får det dig att känna?

(sitter tyst)

Skam.

Är det så? På riktigt?

Efter det här gör jag faktiskt det. Det blev så tydligt att vi- att vi har… jag kan inte säga det här på ett mer diplomatiskt sätt… tappat markkontakten. I alla fall delvis.

Menar du det? På allvar? Att du tycker så?

Ja fast… tror du att det är lätt att se varandra i ögonen just nu? Här i huset? När en ensam tjej som Sofie sopar banan med oss och allt våra chefer gör är att mörka och ljuga… tror det du känns bra i själen? Alltså det kanske låter fånigt men det kan jag säga dig att det inte gör. Det känns förjävligt.

Varför säger du inte upp dig då? Och startar eget?

(skrattar till)

Om det vore så lätt…

Är SR fortfarande en bra arbetsplats?

Jag trivs här. Överlag. Vissa dagar mindre än andra.

Men du är vit?

Vad har det med saken att göra?

Jag menar att vithetsnormen är stark hos er… liksom medelklassnormen… och att man oftast trivs bäst bland sina egna.

Det beror på vem man frågar.

Jag frågar dig.

Ja, fast det där var en ledande fråga och jag vet ju, ganska väl, vad du anser om oss…

Jag anser att – framför allt P1 – befolkas av extremt priviligierade människor som sällan eller aldrig behöver konfronteras med det multikulturella samhälle de förespråkar. Och att deras rapportering och analyser därmed är värdelösa. Eftersom det alltid handlar om teori och aldrig praktik.

Men vad är då alternativet, frågar jag tillbaka? Vill du ha ett FOX News istället?

Är det enda alternativet?

Det verkar ju så.

…antingen ett ideologiskt homogent P1 eller ett lika homogent FOX News? Finns det inga mellanting?

Ja, jag vet ju att du anser att journalister ska vara öppna med sina åsikter… men det gör inte jag.

Det är bättre att ljuga om dem?

Det sa jag inte.

…eller så ska både du och din publik låtsas som att din… eller er… rapportering är helt befriad från agendor och ideologiskt jäv?

Fast det handlar inte om att ljuga… det handlar om att försöka upprätthålla en journalistisk standard. Vill du läsa om kamelvåldtäkter – gå in på Avpixlat och Fria Tider… vi på SR kommer inte att syssla med sånt. Aldrig nånsin.

Det hoppas jag verkligen inte… men skämt åsido: jag läser hellre Fria Tider som är öppna med sitt judehat än lyssnar till P1 där det endast då och då sipprar fram… och då av misstag eller ren och skär PK-utmattning…

Det där får du ta med nån annan än mig… jag är inte judehatare och det tror jag inte att nån annan på SR är heller.

Det tror jag.

Jaha ja… men det får stå för dig… det tycker jag är en ganska allvarlig anklagelse. Jag tror att exempelvis Margit Silberstein skulle invända kraftigt mot den tesen.

…och jag tror att anledningen till att ni hatar såna som Lamotte och Tim Poole är för att de, framför allt, visar på det faktum att ni har för mycket resurser. De gör intressantare reportage med en bråkdel av era pengar och det blir såklart ett hot.

Jag är inte säker på att jag delar den analysen… eller förstår vad den har med judehat att göra… men okej… du får ha den. Jag anser ändå att ett starkt public service är bra för Sverige. Även om vi ibland har dåliga dagar.

En sista fråga: vad gör du om dina kollegor eller din chef konfronterar dig med den här intervjun när den kommer ut?

Jag vet inte. Nekar, antagligen.

Varför?

Det vet du lika bra som jag.

Jag tror att jag vet ja… men för läsarnas skull: förklara hur det fungerar inne på radion med sånt. Alltså när det gäller den öppna debatten och möjligheten att, internt, ifrågasätta ert arbetssätt.

(telefonen ringer i bakgrunden)

För det första finns det jättebra människor på Ekot och även på de andra redaktionerna. Jag skulle säga att de flesta som jobbar där är bra, rationella människor–

…fast det var inte det jag frågade.

Nej, men låt mig prata klart. Det är inga ”apparatchiks” som sitter och mörklägger att invandrare våldtar gamla tanter och eldar ner kyrkor, jag vet att du gärna använder det uttrycket… alltså apparatchiks… men samtidigt har vi ofta en otroligt grannlaga uppgift där vi ska balansera allmänintresse mot personlig integritet, vi ska vara opartiska–

Men det är ni ju inte.

Nej, jag vet att du tycker det. Men jag kan bara tala för mig själv, jag försöker, jag försöker så inihelvete kan jag säga. Varje dag gör jag det–

…men tillbaka till frågan: hur högt i tak har ni på Ekot?

Högre än folk tror.

Men inte så högt att du kan ställa upp och svara på frågor i eget namn?

Det skulle inte gagna min position här ett dugg… samtidigt som det kanske kan gagna debatten i alla fall lite grann att jag säger som det är: att den här historien med Sanna och även BLM-grejen har skakat om oss – ordentligt. Det är inte som förr.

På vilket sätt?

(lång tystnad)

Jag tror att det finns de på redaktionen som tvivlar starkt på vad de gör, vissa dagar mer än andra och… jag tror… att vi, som kollektiv, är fullt medvetna om att det finns många människor därute som är kritiska mot oss… extremt kritiska… människor som heller inte är ”nazister”…och att det i sig är ett problem. Såklart att det är! Det kommer att bli ett jätteproblem för SR framgent, inte minst politiskt men tyvärr finns det just nu lite till ingen krismedvetenhet hos vår ledning om de här sakerna.

(telefonen ringer igen)

Vilka saker?

Att sociala medier…. såna som du… och andra kritiska röster har en chans att påverka opinionen. Traditionell media, print och eter, har inte ensamrätt på narrativet längre…och ja – det kan man tycka att det borde ha sjunkit in hos de flesta ansvariga vid det här laget… men det finns fortfarande chefer här på företaget som ser alternativa medier som nån slags influensa som liksom kommer att gå över… bara man väntar ut dem tillräckligt länge. Men ja… så kommer det ju inte att bli, det fattar ju vem som helst. Alternativmedia är här för att stanna. Vi styr inte storyn längre, vilket Dokugrejen är ett jättebra exempel på. Eller dåligt kanske jag ska säga.

Man kanske inte ens kan eller ska dra nån gräns mellan ”gammelmedia” och ”alternativmedia” längre? Allt är bara information som väller över oss?

På gott och ont.

(telefonen fortsätter att ringa)

Du, jag måste ta det här nu. Vi får fortsätta prata en annan gång, men jag vill läsa det här innan du lägger ut det, okej? Jag har ditt ord på det?

Jag lovar

Hej.

Hej.

Sofie Löwenmark/Ett gäng statsanställda Foto: SR/SVT.

***

DRAZEN”, 60

Hej, Drazen!

Hejhej…

Utan att avslöja alltför mycket om vad du jobbar med… kan du, innan vi börjar intervjun, ge läsarna en fingervisning om din roll inom SR/SVT?

Jag jobbar med teknik… livesändningar… och så… bakom kameran. Inte framför.

Du har många års efarenhet?

Ja, snart fyrtio år.

…och du röstar på SD?

Mm.

Du sa en gång till mig när vi pratade : alla ”på golvet” på SR och SVT röstar på Jimmie?

Ja, det tror jag.

Typ såna som du, teknikmänniskor, sminket, kostymörer, vakter, receptionister, kafépersonal…?

Alla som kan nåt på riktigt, ja.

Varför är det så?

Jag vet inte. Kanske för att de har vanliga liv därhemma. De bor på platser där de ser vad som händer med Sverige.

Inte som cheferna?

Nä, precis.

Men det är lite kul ändå…?

Jaså?

Jag menar: att när en sån som Annie Lööf kommer till teve- och radiohuset på Gärdet så är hon omgiven av fiender? Och hon förstår det inte ens. Hon blir sminkad av nazister, det är nazister som fäster mikrofonen på hennes gröna blus etcetera...

Haha. Ja… kanske så. Jag tror inte att nån här ser henne som en fiende. Hon är mest som en slags… docka. Tror jag.

Svår att ta på allvar?

Ja, jag tror det.

För att hon inte kan säga r?

Nej, men det hon pratar om i Aktuellt… exempelvis… eller Agenda… det har kanske inte så mycket med verkligheten att göra. Det är bara ord. Men jag tror även Anna (Hedenmo) och de andra vet det. Men du vet… ”the show must go on”. Det är lika i alla länder, även där jag kommer ifrån.

Berätta vad din kollega sa till dig den där gången? När ni hade utbildningsdag?

Vilket då? Åh, vänta… jaja… ja du menar… ”såna som du”…

Såna som du, Drazen… såna som du.

Jamen hon menade inget illa, du vet. Det var en mycket snäll kvinna.

Hon menade att du var invandrare och att alla invandrare tänker lika? Var det inte så?

Ja kanske nåt sånt… jag minns inte riktigt. Det var så länge sen. Jag har glömt.


Många anställda på SR och SVT röstar inte på SD.

Men vi ska också säga det att du trivs bra på public service?

Ja, det är bra betalt. Inte så stort tempo. Man kan gå hem om man inte mår bra. Det är inte som på en fabrik.

Du förresten: hur många SVT-anställda behövs det för att skruva i en glödlampa?

Det vet jag inte.

Fyra. En som ringer efter en hantverkare med invandrarbakgrund, en som går ut på gatan och intervjuar sin vänsterkompis om att vi måste sluta tända så många lampor för klimatets skull, en som anmäler arbetsgivaren för rasism och en som skriver om bytet på Twitter.

Haha… hittade du på den nu?

Typ.

Fast du vet… de flesta av mina kollegor är väldigt duktiga. De känner plikt inför sitt arbete. Så det där stämmer inte.

Men finns det inte mycket dökött på SVT, då?

Vad är döçöt?

Onödigt många anställda… såna som inte jobbar så mycket. Mellanchefer. ”Konceptutvecklare”.

Ja, haha… jomen det finns många unga människor som sitter i möte om program man måste hitta på. Och som vi andra sen måste göra.

Tablåerna måste fyllas.

Ja.

Men du som jobbat så länge på företaget… tror du verkligen att ni behöver alla pengar och alla anställda ni har?

Ja… hur då menar du?

Är det precis uträknat på öret att ni måste vara just så många som ni är? Apropå hur många SVT-anställda det krävs för att skruva i en glödlampa.

Fast jag tror vi var fler på 1990-talet… det känns så. Men det var inte samma debatt då om SVT, du vet. Ingen brydde sig riktigt.

Skulle ni kunna sända Aktuellt, Agenda och Uppdrag Granskning och lite till med säg hälften av alla anställda?

Du menar med teknik också?

Ja?

Jaa… det tror jag. Teknik har blivit mycket mindre sista tjugo åren. Det är mycket som kan göras väldigt effektivt.

Men är det inte viktigt, när SVT, är ute på stan eller ute i landet och sänder att det fortfarande ser stort och dyrt ut? Och därmed viktigt? Typ att ”här kommer SVT! Ur spår, gubbar och kärringar!” Det där var en ledande fråga btw.

Haha. Jo, men kanske lite. Vi har stora bussar, haha… stora sändarbussar. Men det måste vi ha när vi är ute och sänder. Det är ju så.

Kan ni inte sända live på Facebook? Som Lamotte.

Haha. Nej, det tror jag inte.

Varför inte? Ni använder ju Facebook till allt annat. Ni pratar om det jämt, i alla fall på radion, ”följ oss på Facebook och Instagram”. Ni gör reklam hela tiden för det där, för stora multinationenlla, vinstdrivande företag som dessutom deplattformerar många som inte har rätt värdegrund.

Fast numera säger vi ”sociala medier”. Eller… vi ska göra det i alla fall. Kanske inte alla gör det, jag vet inte.

Har du Facebook?

Nä.

Tittar du ofta på SVT, då?

Nej, inte så ofta. Man tittar när man jobbar, men… sen blir det mest Netflix och så… HBO Nordic, C-More, fotboll…

Är SVT fortfarande viktiga för svenska folket tycker du?

Jag vet inte. Det är viktigt för mig för jag får min lön därifrån.

Men ur ett samhällsperspektiv? Blir demokratin hotad om SVT och SR inte får mer pengar?

Ah, du menar så… nja… jag vet inte. Mina barn tittar ju inte heller så mycket. De är uppväxta med annat tror jag, tevespel och så… internet och allt sånt.

En gång kom du på en känd programledare med att dricka sprit på jobbet? En kvinna?

Åh… fast… måste jag berätta om det? Jag vet inte om det är så bra.

Men det var inte bara en gång?

Nej, men du vet… hon hade… hon har problem… vad ska man säga… det är mest tragiskt.

Men berätta vad hon sa till dig när hon förstod att du avslöjat henne?

Nej, jag avslöjade inget. Jag bara kom in i hennes rum och råkade se.

Hon drack direkt ur flaskan? Stod och halsade?

Ja.

Vad sa hon?

Jag gör det för att orka.

Vad tror du att hon menade med det?

Jag vet vad hon menade…

Och vad menade hon?

Hon tyckte att hennes liv var en lögn. Hon sa det. Men det är väldigt synd om henne. Jag tycker inte vi ska prata om sånt. Det är inte schysst.

Var det samma programledare som blev full på en personalfest och bröt armen inne på toaletten? Under ett samlag? Som inte genomfördes med hennes man?

Nej, det är två olika. Men du vet… det är bara människor. Man får höra och se mycket när kameran inte är på. De har också problem hemma. Deras man är otrogen, deras dotter har en afghansk pojkvän… det finns mycket.

Lite befriande att höra kan jag tycka.

Det är inga onda människor som jobbar på teve. Men det finns de som är väldigt olyckliga. Det kan vara jobbigt att vara känd… man kan bli hotad och så.

Det är väl lite det som är min poäng… att det finns sköra, irrationella, dumma, lata och olämpliga människor även på SR och SVT. Precis som på regeringskansliet. De är inte mer moraliskt högstående än sin publik och sina väljare. De fuskar med skatten, de surfar på PornHub, de är otrogna med varandra, de får gonorré…

Ja, det är bara människor. Det är sant.

…men ändå fungerar de som omtolkare av världen åt oss andra? Samma människa som kan stå och halsa whisky ute i logen ena sekunden kan sitta och intervjua statsministern den andra?

Det var en liten klunk bara.

Men du förstår min poäng?

Jo jag vet att du tycker så, Jens… men… livet är inte alltid så lätt. Inte ens på SVT.

Tror du att det finns höga chefer på företaget som skåpsuper på arbetstid?

Vad är det?

Att de dricker på jobbet för att orka med alla lögner.

Nej, det tror jag inte. Janne Helin är trevlig. Jag gillar honom.

Tror du att det finns chefer som flyger på semester till Toscana och bor på Castiglion Del Bosco? Eller Crillon de Brave utanför Avignon i Provence? Samtidigt som deras egen nyhetsredaktion pumpar ut klimatpropaganda varje kväll?

Jag vet inte men… Frankrike är fint.

Min poäng är att ibland får man intrycket att konceptet ”public service” är nåt slags magisk företeelse… jobbar man där är man lite högre stående. Man vet lite bättre än andra människor. Som Cilla Benkö.

Nej, det tror jag inte. Men du vet, det är många som har lån på huset och dyra lägenheter… och deras barn kanske vill flytta utomlands och studera och så… eller så vill de åka på semester till Thailand eller USA… eller köpa motorcykel när man fyller femtio… Det är en trygg och bra arbetsplats. Många har bra betalt. Så man försvarar sitt jobb, såklart gör man det…

Så du kommer att jobba kvar tills du går i pension?

Ja, det hoppas jag.

Vad tror du dina kollegor säger när de läser den här intervjun?

Jag tror att de skrattar.

Tror du?

Man ska inte ta livet så allvarligt, du vet.

Är du inte rädd att nån ska känna igen dig? På jobbet menar jag?

Nej, det tror jag inte.

Vad gör du om Jan Helin eller Hanna Stjärne kallar upp dig på kontoret imorgon?

Jag säger att du hittat på allt, haha! Allt är lögn. Fejk news!

Ok, men tack för att du ställde upp ändå!

Tack tack, det blir nog bra. Hej då.

Hej.

Bonus: för dig som vill veta mer om SR:s och SVT:s värdegrund och oberoende:

https://omni.se/svt-ber-om-ursakt-pa-tvars-med-var-vardegrund/a/bcb06a89-c9dd-4739-ab28-e07e175c7abc

https://omoss.svt.se/arkiv/bloggarkiv/2020-01-24-vi-ska-skildra-sverige-i-all-dess-brokighet.html

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svt-falls-for-avstandstagande-i-slutdebatt

https://omoss.svt.se/var-roll/organisation/bolagsstyrning.html

https://www.regeringen.se/49bb93/contentassets/cf7881c1c3b64071b3e4cf837da54248/insyn-och-sekretess—i-statliga-foretag—i-internationellt-samarbete–del-1?TSPD_101_R0=08054bd396ab200027e29840ea9d9c5595bc24cfabd7e2453f78210288501ab8cf752360f111fd73086934812b143000d26e2afda1a7c42374bf9fe9378a3741da2f9cfc2fb6493f23b88f3a43f8cec65ef032f2b1ad5b75340d546e73c869ec

11 reaktioner på ”PUBLIC SERVICE INIFRÅN – tre medarbetare berättar

  1. Bravo! Det här va rent av bland det mest intressanta jag läst. Du måste sätta dig med Aron och ha ett fördjupande samtal om detta. Mer Ganman till folket! Tack 🙏

    Gillad av 2 personer

  2. Hej.

    Under förutsättning att du inte lekt Staffan Westerberg med strumpdockor, utan att det är verkliga personer så, jo men visst. Så är det, och det har alla med minsta insyn vetat sedan före Palme dog.

    (Du anar nog att det finns en hel del i det där huset som tror städare är döva, om man säger så. Inte unikt för SR/SVT, tyvärr, utan legio för en viss personlighet och klass.)

    Det kallas på fint språk för homosocial kultur: att göra lika för sammanhållningen och verksamheten blir till att vara lika för sammanhållningen enbart och verksamheten underordnas likheten. För den som utomstående betraktar stammen utifrån syns det tydligt, likaså för den som till personligheten är sådan att den alltid står ett steg vid sidan av och är sig själv nog. För den som däremot växer upp i eller in i stammen blir det naturligt och osynligt, helt utan onda planer och konspirationer – det är en naturlig process för alla apor av vår typ.

    Det är egentligen bara ett problem just när det gäller institutioner som getts formell makt över andra utan dessa andras explicita samtycke – som SVT/SR som getts makten att vara sanningsägare. Dels givetvis av tekniska skäl på den tiden radio och TV var dyrt, svårt och komplicerat, men också av medvetna skäl från politikerhåll: roddarna i galären behöver inte veta vart skeppet ska, vad som är i lasten eller varför kapten gör som han gör, roddarna behöver bara veta att kapten (och redare och besättning) är en bra och redig typ man kan lita på. Att skutan är på väg mot Skylla och Karybdis för att kapten har en vision om lugnt vatten och god vind på andra sidan har roddarna inte med att göra.

    Å andra sidan, att läsa hur dessa typer beklagar sig över att avlönas med pengar jag aldrig gått med på de ska ha är som att höra personal från Der Stürmer viska att egentligen, på riktigt, tyckte de rätt illa om nazismen och synd om judarna (och Jehovas, zigenare, autister, handikappade, och alla andra) – men lönen var ju bra, och kollegorna var ju trevliga och därför kan de ju inte skuldbeläggas för vad de medvetet och med god profit medverkat till.

    Om din integritet, din heder, din själ har ett pris? Då är resten bara förhandling och du saknar både moral och etik bortom ”Vad tjänar jag på det?”. För en människa med heder är fel fel, och är alltid fel. En äkta man eller kvinna ursäktar sig inte utan säger ärligt: ”Jag vill, så jag gör”. Inte skylla på amorteringar, gud, profeter eller kosmisk strålning. Naken inför den avgrund den egna själen är och från vars botten samvetet bligar likt Odens öga i mimers brunn.

    Efter 45 år i statens tjänst får min mor under 9 000 i pension per månad, när tjänstepensionen löpt ut. Hon tvingas tigga om färdtjänst och vårdresa när jag eller makan inte kan köra. Detta anses rätt och rättvist av dina gamla kollegor, Jens. Du vill inte veta vad jag egentligen anser om dem.

    Inte när samma människor anser det rätt och rimligt att illegala invandrare ges gratis allt de pekar på, när terrorister hämtas till Sverige, när de hemskaste brottslingar inte ska utvisas, och så vidare i den långa anklagelseakt all beskrivning av samarbetsmännen, överlöparna, landsförrädarna och folkfienderna blir.

    Hur många svenska pensionärer svälter på gatan, medan SVT/SRs omhuldade ”flyktingar” bor i lägenheter samma gamlingar betalat eller byggt?

    Rep och bly är vad det förtjänar, inget annat, bokstavligt menat. Hat? Ja, det är sunt och rätt att hata ondska.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 6 personer

  3. Barbro var precis så som jag föreställer mig en trogen långtidsanställd på statsmedia.

    Etik lär vara den högt ställda norm man sätter upp för sig själv och moral är utfallet. Hon fick inte de två att klicka, liksom.

    Trött, allmänt vilsen och nedstämd men har inte en susning om vad hon skall göra åt det. Hon tappade nämligen kompassen för flera kontroller sedan.

    Hon kommer att fortsätta hålla hårt i skrivbordskanten.

    Hur kan något inte bli fel med en hel koncern av likadant klonade?

    Skulle varit kul med en intervju med en relativt nyanställd kvinnlig 27-åring med mysko namn som verkar invadera SR. (Jo, som gammal radiot händer det att jag fortfarande lyssnar. Man vill ju kolla om något verkligen inte har hänt på radion. Fast inte så länge.) Eller, det kanske räcker med Eriks analys av dem?

    Gillad av 1 person

  4. Minns också reportaget i Kurdistan, när reporter tyckte att Sverige måste ta emot de yasidiska kvinnorna som blivit utsatta för grova övergrepp av ISIS-män, alltså vadå oberoende journalistik? N ä, Ganman har rätt när han säger att juornalister är aktivister, dock utan ett enda jävla konsekvenstänk, att våldet i samhället fått eskalera till denna helt ofattbara nivå är helt och hållet SVT, SR samt övriga MSM:s fel som lagt locket på när de första tecknen att något var på väg att spåra ur i Sverige. Istället frossar de i klimatnödläge och annat trams, allt för att lyfta bort blicken från det verkliga hotet. Patetiskt, minst sagt!
    _Jag lydde bara order som de sa i Nurnberg,
    Att man dessutom fortsätter att plocka in sina ”kelgrisar” i morgonsofforna visar bara på deras förakt för oss, vi som betalar deras lön men en tröst i eländet är att fler och fler hämtar sina nyheter från annat håll.

    Gillad av 1 person

  5. Vilken tur att du inte hann läsa Jonna Simas ledarspalt i dagens Aftonbladet då, Jens. Hon hävdar att Carina Bergfeldt är en så stor journalist att hon får stå över SR/SVT:s etiska regler. Den som tycker något annat är missunnsam menar hon. Jag är i grunden för public service men det finns en förbättringspotential. Minst sagt. Jag får återkomma till det i ett annat inlägg då ämnet är tidskrävande…

    Gillad av 2 personer

  6. Fast alternativet då, Jens? De privata alternativen, TV3, Kanal 5, Mix Megapol med flera, imponerar inte särskilt på mig. Jag undviker dem helst till förmån för SR P1 och någon av SVT:s kanaler.

    Ännu mer trashsåpor och spelbolagsreklam? Är det alternativet? Och den berömda ”lägerelden”? Behöver vi inte den? Är dyrkan av penningen den enda dygd som återstår? Varför inte lägga ut hela Sverige på entreprenad till välfärdskapitalisterna? Blir allt bra då?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s