AVPIXLATINTERVJUN

Foto: S. Nilsson

Innan vi börjar vill jag fråga dig om du verkligen tänkt igenom det här beslutet?

Vilket?

… att ställa upp på den här intervjun?

Du menar att jag skulle jag vara rädd för er…?

Nej, men det finns ju en risk att det kostar dig ditt anseende – som en del av etablissemanget.

Jag ser mig inte som en del av etablissemanget.

Fast det är väl ofta det som är utmärkande för er etablissemangsmänniskor – oförmågan att se att ni faktiskt hör dit…? Ni ser inte skogen för alla träd?

Mycket möjligt. När börjar intervjun?

Den har redan börjat.

Aha.

Vad jag menar är: är du inte rädd att du ska råka ut för brunsmetning… eller ”guilt by association” genom att låta dig intervjuas av oss? Du skrev det i ditt första mailsvar…

Antagligen blir det så… eller vem vet: det kanske blir värst för er det här…

Varför skulle det bli det?

För att jag kommer att kritisera er precis lika hårt som alla andra i det här samtalet.

Kritisera oss för vad?

Tja… ett exempel ur högen: Mats Dagerlinds kreativa tolkning av Pernilla Anderssons pressrelease om de sexuella övergreppen på olika festivaler under sommaren…

…vad var det för fel med den?

Apropå på att inte se skogen för alla träd… som du nyss var inne på…

Ja?

Den grejen… alltså Dagerlinds text… är den enskilt klumpigaste journalistiska insatsen sen ryssarna klippte bort Trotskij från bilden på Lenin i talarstolen. Eller sen Aftonbladets Anders Gerdin försvarade de där fejkade hotbilderna som ”nazister” skulle ha tagit utanför Alexandra Pascalidous ytterdörr. Ett bedrövligt klipp-och-klistrajobb.

Jaså?

Tycker du inte det själv?

Det beror på vad du menar exakt…?

Jag menar att Mats Dagerlind la ord i Pernilla Anderssons mun och sen låtsades helt oförstående inför hennes, och andras, helt begripliga ilska. Det var en verklig parodi på journalistik.

Ok, det får stå för dig. Förklara istället varför du då ändå ställer upp och blir intervjuad i ett sammanhang, och av en redaktion, som du uppenbarligen inte hyser nån större respekt för? 

Jag ser det som ett nyttigt experiment.

För vem…?

För alla inblandade; vågar ni ta in en text som kritiserar och inte bara stryker medhårs? Eller är ni faktiskt Sveriges svar på FOX News? Vågar jag själv gå in i lejonets kula? Kan våra två världar mötas i ett civiliserat samtal om såna här saker? Sen är frågan om satir, yttrandefrihet och källkritik viktig och bör debatteras överallt. Även här.

Så ädelt av dig…

Inte det minsta. Jag har själviska skäl till det här också.

Vilka?

Det finns väl en del hos mig som fascineras av att göra förbjudna saker. Testa gränser och så… En bra konstnär och satiriker ska sträva efter att utmana konvenansen och det gör jag genom att låta mig intervjuas här. Det finns liksom inget mer förbjudet just nu… eller mer socialt oacceptabelt för en ”seriös” människa… än att prata med såna som er. Vilket är ganska sorgligt i sig; det säger en del om dagens debattklimat. Hur satans ängsligt det blivit.

Så du låter dig intervjuas för att reta folk? Delvis?

Ja, det finns ju nåt oemotståndligt i att reta de hycklare som tycker att en intervju med Avpixlat är värre än att låta religiösa fanatiker som hatar judar, homosexuella och oliktänkande tala i statsfinansierade sammanhang… ping Alice B… men var och en får förstås göra sin egen värdering.

Hur ser du på att din medverkan här hjälper till att dra trafik till, och i värsta fall, legitimera en så kallad hatsajt? Ändamålen helgar medlen, är det det du säger? Det verkar rätt cyniskt i så fall.

Det kan säkert uppfattas så, men jag motiverar mig med att jag kanske kan påverka en del av de stolpskott som skriver i kommentatorsfälten på sajter som Avpixlat , Nya Tider, Fri Gryning… och allt vad det heter. Många av dem verkar jävligt humorlösa och de kan behöva provoceras på sin egen trygga hemmaarena. Jag ”tar debatten” som det så fint heter… going boldly where no pc thug has ever gone before…

http://www.urbandictionary.com/define.php?term=PC%20thug

Vad säger din arbetsgivare Sveriges Radio om det, då?

En del av mina kollegor tycker säkert att det är olämpligt men eftersom det är oerhört högt i tak på Sveriges Radio kommer inget att hända.

…och dina kulturarbetarvänner? 

En del kommer att bli sjukt provocerade och överhuvudtaget inte läsa intervjun, bara konstatera att jag slutligen gått över helt till den mörka sidan av Kraften. Andra kommer att jubla i tysthet.

Tror du?

Ni skulle förvånas av hur många kulturmänniskor som läser sajter som Avpixlat i smyg.

Jaså…?

Ja.

Vad baserar du det påståendet på?

Jag vet att det är så.

Du ”vet”…?

Tror då…

Och varför skulle de göra det, menar du?

Ja, inte för att de nödvändigtvis håller med om det som står där…

Men…?

…men för att hitta nyheter som lyser med sin frånvaro i andra nyhetskanaler. Och för att mata sina destruktiva sidor…

Aha.

Ja.

Läser du Avpixlat?

Självklart.

Ok, men varför läser du oss då? Om vi nu är så hemska?

Av samma skäl som jag läser Aftonbladet, Vakttornet och Dagens Nyheter; know your enemies.

Fiender överallt?

Nej, inte så. Men som opinionsbildare… låt vara en helt obetydlig sådan… vill jag alltid läsa minst två sidor av saken. Plus att jag fascineras av ideologisk enögdhet. Och den är lika komisk oavsett om den är röd, grön, blå eller brun. Sen är ju Avpixlat ofta sjukt underhållande ur satirsynpunkt.

Hur då?

Jomen, man tror liksom inte att det finns såna människor på riktigt, som kan uttrycka sig så stereotypt och klyshigt… och i princip skrikskriva med versaler MUSLIMERNA KOMMER!!! SPRING MOT BERGEN!!!!

Det tycker du är kul?

Vissa tycker säkert att sånt där är både tragiskt och skrämmande, men… jag skrattar å andra sidan lika mycket åt gallsprängda rasister som åt Anders Lindberg och Wolodarski. De och Mats Dagerlind är samma andas barn – människor som är helt förblindade av sin egen tro att de alltid har 100% rätt. Och såna människor roar mig.

Har du rätt, då?

I vad?

Dina åsikter om Mats Dagerlind till exempel? Eller Peter Wolodarski?

Nej, jag säger bara vad jag tror och tycker och sen får läsarna värdera det utifrån sina egna huvuden och erfarenheter.

Ok, men nu när vi klarat av de obligatoriska brasklapparna och rundsnacket… ska vi gå över på huvudämnet för den här intervjun: satir? Och mer specifikt: politisk sådan?

Kör hårt.

Du har under ganska lång tid gjort dig känd som – självutnämnd – satiriker i olika sammanhang…

…har jag det?

Ja? Du brukar väl presenta dig själv som ”satiriker”…?

När det passar.

…du började i P3 i början på 90-talet under rubriken: En Ung Arg Man Ser På TV. Sen har du gett ut ganska okända romaner som Mess, Blod & Död och I Botten av Glaset Ett Hjärta… Du har skrivit librettot till den religionskritiska musikalen Svart som Synden för Estrad Norrs räkning… och även släppt hyllningslåten Lycka Till i samband med Daniels och Viktorias bröllop…

…det stämmer – och hur lyder frågan?

Jo, jag undrar så här: har humorklimatet i Sverige förändrats sen du började skriva och framföra satir för snart tjugofem år sen?

Ja, det har det.

Hurdå?

Framför allt har det blivit ängsligare.

På vilket sätt?

Tja… tänk er Lorrysketchen ”all skit försvinner” idag… den där Lena Endre tvättar bort invandrare med en sprejflaska… och en massa andra liknande grejor… som kanske inte var superroliga när de begav sig men ändå befriande respektlösa. Idag skulle sånt genast missuppfattas – med flit…

Av vem?

Av Veronica Palm, Frida Boisen, De Kränktas Riksförbund, you name it… och sen skulle det göras till slagträ i nån ändlös pseudodebatt om strukturell rasism… Vilket i och för sig är helt begripligt.

För att…?

…för att satiren numera är kraftigt ifrågasatt av framförallt religiösa krafter… och för att många journalister och opinionsbildare, av nån slags missriktad lojalitet, känner att de måste sluta upp på de religiösa fascisternas sida. Speciellt när nån skojar med islam. Detta för att inte spela andra fascister i händerna. Pest eller kolera, du vet.

https://www.youtube.com/watch?v=zSXTC5qhdkM

Kan du ge ett konkret exempel på det?

Hur lång tid har vi på oss?

Hur länge som helst. Men ge mig ett, till att börja med…

Jag kommer osökt att tänka på Leif GW Perssons pladder om Lars Vilks och hans livvaktskostnader… och halmgubben om själva kvaliteten på Vilks konst… och sen tänker jag på  Veronica Palm och Åsa Romson och deras kampanj för hijab… Det finns många andra, ganska sorgliga, exempel där det sekulära samhället backar undan från en redan etablerad syn på företeelser som yttrandefrihet, sekularism och jämställdhet. Man har börjat dagtinga med sina egna ideal på ett sätt som nog ingen trodde var möjligt för bara fem år sen.

http://www.expressen.se/kronikorer/leif-gw-persson/leif-gw-persson-vara-minst-betydande-samhallskritiker/

Sverige har gått bakåt, menar du?

På vissa områden – ja.

Hur?

Nämen vi trasslar in oss i en massa ologiska resonemang där vi å ena sidan ska ha skilda badtider för tjejer och killar, och den andra könsneutrala toaletter… typ… Fullständigt absurda scenarion om man drar det till sin spets. Eller det här med barnäktenskap, eller kod 291… det är grejor som är så vansinniga att de blir svåra att satirisera. Verkligheten överträffar dikten. Samtidigt som många svenskar missar att de ens hänt eftersom de sitter med näbben i mobiltelefonen hela tiden och uppdaterar Facebook med bilder på sista vinglaset man drack eller senaste verandan man spikade ihop… det är Roms sista dagar. Medan våra ledare spelar fiol i sin ensamhet, som Nero, eller festar i Almedalen…

Hur ser du själv på yttrandefriheten? I förhållande till satir och provokation?

Voltaire sa en gång: ”Jag delar inte din åsikt men är beredd att dö för den..”

…det var inte Voltaire som sa så; det där är en faktoid…

Ok, men oavsett vem som sa det först… Boba Fett Brattström eller Glenn Hysén så håller jag inte med om den. Längre.

Hur menar du?

Jag menar att när jag var yngre så kunde jag haspla ur mig den där sentensen i olika sammanhang – den lät ju så bra – men sista åren har jag insett att jag faktiskt inte tror på det där innerst inne. När det kommer till kritan är jag inte beredd att dö för nån annans ideal eller åsikter. Kanske inte ens mina egna. Och definitivt inte religiösa eller politiska extremisters.

Det där med religion verkar vara en öm tå hos dig? Du driver ofta med den?

Självklart.

Varför?

För att ur ett humoristiskt perspektiv är det öppet mål… Människor som vill förbjuda Harry Potter för att han uppmanar till ”trolldom”… samtidigt som man själva tillber en figur som gick på vatten, förvandlade vatten till vin och steg upp från de döda… bara för att ta ett exempel ur högen… sånt går inte att INTE driva med…

Kristendomen är tacksam så?

Ja.

Vågar du, apropå det, säga nåt provokativt eller kritiskt om islam här också?

Nej.

Inte…?

Nä.

Är inte det väldigt fegt? Av nån som påstår sig vara satiriker? Och som brukar hävda att man ska ”driva med allt”?

…fast det där gäller allt utom islam. Jag vågar bara säga att jag har den största respekt för den religionen. Och för profeten Muhammed, ärat vare hans namn, och att jag är redo att underordna mig sharia vilken dag som helst.

Är du allvarlig nu?

Ja, jag vill inte dö. Islam är toppen, islam är det bästa som har hänt västvärlden and you can quote me on that. Snälla slå mig inte, som man sa till sina mobbare när man var liten. Titta, jag äter leran helt frivilligt! Titta, titta!

Jag anar ett uns av ironi i det där sista… Men kan du svara på varför man ska driva med religion? Rent allmänt?

Därför att organiserad religion är själva antitesen till upplysning, till utveckling och demokrati. Det bygger på att du underkastar dig en stark ledare och inte ifrågasätter dennes ord. Fascism med andra ord. Och om Hitler bara kommit på att han kunnat kalla nazismen för en ”religion” så hade han kommit undan. True story.

Men vaddå… får man inte tro på gud?

Jo, det får man. Jag har absolut inget mot att människor har en personlig tro. Det är när de ska slå den i skallen på andra som jag får spader. Samtidigt som jag på ett sätt faktiskt kan respektera de religiösa fundamentalisterna eftersom de är helt öppna med vad de tänker. Jag har svårare för alla kälkborgerliga små smakdomare ute på landets medieredaktioner som fnyser föraktfullt åt satir och tycker att man inte ska provocera ”i onödan”.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Entartete_Kunst

Ska man det, då?

The operative word being… ”onödan”… nej, det är förstås rätt lamt att provocera bara för sakens skull, fast samtidigt är konstens och satirens viktigaste uppgift, dess förbannade plikt, att provocera makten. Inte minst den religiösa.

Just nu lägger du ut en hel del politisk satir på din egen Facebook-sida… Många verkar uppfatta den som bitvis stötande och inte särskilt politiskt korrekt – varför gör du så?

Personlig terapi.

Bara därför…?

Nej, jag gör det lika mycket för att Sverige blivit ett land av grötmyndiga, folkuppfostrande tråkpittar med Betnér och Schyffert i spetsen. Alltså de som borde gå först i ledet och häckla makten – politruker som Dan Eliasson och Anders Danielsson… etc… Våra främsta komiker har sålt sin själ på den förmenta humanismens altare…

…och därför ska de straffas?

Nä, men såna människor är otroligt tacksamma att driva med, såna som har huvet så långt uppe i sin självgoda röv att de inte märker att de blivit en del av det förhatliga etablissemang de en gång avskydde. Jag kommer f.ö också att sluta så. Det gör vi alla när vi blir äldre. Eller som Douglas Copeland sa: ”När vi är 20 är våra övertygelser berg vi blickar utifrån, när vi är 40 hålor vi gömmer oss i.”

Det där lät lite pretentiöst…

Jaså?

…och inövat.

Det gör det säkert. Men bildning brukar ju uppfattas som pretentiöst i dagens Sverige. Känslor är kung. Inte minst hos Avpixlats läsare.

Vad har du för belägg för det påståendet?

Jag brukar läsa Avpixlats kommentatorsfält.

Du menar att det bara är obildade människor som skriver där?

Nej, men det är idioterna som märks. Det är de man kommer ihåg; de som kommer i brallan varje gång ni publicerar den där bilden på ett par svarta händer som stryper en vit kvinna… hur många gånger har ni använt det? Tusen?

Får man inte visa sånt, då?

Jo, men ni kör den för ofta! Variera er! Visa en bild på en par vita händer och en SVART kvinna nångång.

Var det där ett försök att vara rolig?

Ja, fast det kanske var lite osmakligt när jag tänker efter… jag vet inte… man ska inte skämta om våld mot kvinnor. Egentligen inte om våld överhuvudtaget. Å andra sidan behöver vi medelklasszombies sätta morgonkaffet i vrångstrupen ibland.

Varför det?

Yin och yang. Utan mörker inget ljus… etc. Om allt är hundra procent tillrättalagt, klimatsmart, hållbart, HBTQ-certifierat och photoshoppat flyter allt ut i en enda beige soppa till slut. Vi blir dumma i huvudet. Allt blir vackra solnedgångar på Facebook, bilder på vinglas, fina middagar och finaste sötaste härligaste BBF:en plus emojj, pussmojj, kram-mojj… medelmåttans diktatur. Borgarklassens diskreta charm. Und so weiter.

Du låter otroligt bitter nu, vet du det?

Jag är bitter.

För den som inte förstår: varför måste man ha satir i ett samhället? Vad fyller satiren för funktion?

Förutom att den får oss att skratta…?

Ja…?

Jag ställer en motfråga: vad gör du när du blir sjuk?

Jag åker till sjukhuset.

Nej, jag menar… hur tar du reda på OM du är sjuk?

Jag googlar.

Ok… vi tillhör lite olika generationer här hör jag… när jag var barn stoppade man en termometer i munnen. Eller nån annanstans…

Ok.

…och satiren och konsten är just det: det är en termometer som man med jämna mellanrum måste stoppa in i samhällskroppen för att se hur kroppen mår. Man kan – om man vill dra sjukdomsparallellen ett steg längre – säga att humor och satir är samhällskroppens vita blodkroppar som angriper det som är sjukt.

…fast det är väl helt subjektivt? Alltså vad man tycker är ”sjukt”!?

You got me there.

Ok, men du vurmar ju mycket för just det här med politisk satir… varför behövs det sån  i ett samhälle, då? Specifikt?

För att ett samhälle utan satir är en diktatur.

Förklara.

Ett samhälle där man inte får driva med överheten eller med stereotyper, eller där den debatten blivit så självreglerande att man får driva med saker men knappt vågar… som i dagens Sverige… det blir sjukt till slut. Saker börjar ruttna. Det blir en enda lång långvårdskorridor med en ensligt tickande Moraklocka i bakgrunden. Dödens väntrum.

Det där var lite intressant; ”driva med stereotyper”… det ska man göra alltså, enligt dig?

Givetvis ska man göra det.

Jag trodde stereotyper var nåt dåligt?

Det är mycket möjligt att det är, men de kan vara jävligt roliga också. Och om man driver med dem avdramatiserar man dem och då förlorar de till slut sin sprängkraft. Troll spricker i solen.

Exempel?

Ta The Simpsons till exempel… många progressiva vänstermänniskors favorithumorprogram… förr om åren i alla fall…. de driver ju hejdlöst med olika stereotyper, och ibland metadriver de med ATT de driver med stereotyper… italienaren Fat Tony, skotten Groundskeeper Willie, den kinesiska karateläraren etc.

https://www.theguardian.com/commentisfree/2007/jul/16/theaputragedy

Rasstereotyper alltså?

…exakt, eller kanske mer nationaliteter om man ska vara petnoga… Det är i alla fall ofta otroligt roligt och befriande, och enligt den nya svenska allas-lika-värde-doktrinen djupt rasistiskt… det är för resten rätt förvånande att inte Rosanna Dinamarca eller Kitimbwa Sabuni startat en petition mot det där än.

Jag väntar på din punchline…

…vad jag menar är: den ras som det drivs mest med i Simpsons är den vita, eller den gula då… som representerar den vita… men det tror jag få har några som helst problem med. Sånt passerar. Medan minoriteter alltid blir kränkta, oavsett sammanhang. Det är lite intressant.

Jag är inte säker på att jag hänger med i ditt resonemang… men du säger alltså att man får driva även med minoriteter?

Givetvis får man det. Man får driva med allt. Och alla mår bra av att då och då betrakta sig själva i en skrattspegel; samer, skåningar, kurder, araber, massajer, norrlänningar, Sverigedemokrater, kvällstidningkrönikörer, Gudrun Schyman, Jens Ganman… ingen mannamån. Eller jag menar… ingen hennamån…

Och apropå det: hur mår den politiska satiren i Sverige, sommaren 2016?

Ganska kasst tror jag.

Varför det?

För att det alltid finns nån självupptagen rättshaverist som blir kränkt av att man driver med just dem. Stingsliga, historielösa småpåvar…inte minst bland Avpixlats läsare… men också bland feminister, folkpartister, Timbro-apparatchiks, hbtq-aktivister, judehatarna på Fria Tider, faktahatarna på Aftonbladets ledarredaktion… åsiktsfascister, kort och gott…

Får man inte blir kränkt, menar du?

Jo, men jag menar människor som – bortom sin egen personliga kränkthet – inte hajar att ett ängsligt, humorlöst, gravallvarligt samhälle till slut blir Sovjet. Det blir Saudiarabien. Det blir Husby, det blir Söder, det blir Djursholm, Danderyd, Smurfbyn… ängsliga små enklaver där en människa bara definieras av yttre attribut och där man är så övertygad att man själv har ”rätt” att man till slut visar sig på stan i rutig basker, prickig fluga, talibanskägg och blommiga gabardinbyxor utan att blinka.

Du menar…

…i just det fallet: Södermalm.

Oj. Vilka fördomar…!

Nejdå, googla hipsterphotografen så får du se.

Ok, men det låter lite som om du tycker att det bara är du i hela Sverige som HAR humor?

Nej, det finns några till.

Ok, så vem/vilka är då landets bästa/viktigaste satiriker?

Henrik Arnstad.

Han är väl inte satiriker?

Det är klart han är.

Nej.

Jo.

På vilket sätt då?

Har du sett hans twitterkonto…?

Fast–

Seriöst: folk fattar inte att han spelar en roll och att allt är en installation. Hans tweets, hans nazi-fetish, hans Instagrambilder, hans medverkan i det där dansk-svenska debattprogrammet… allt är en del av en pågående konstinstallation… och det är oerhört skickligt gjort. Arnstad är ett geni. Före sin tid, men ett geni.

Ok, det visste jag inte… finns det några andra aktiva satiriker du gillar?

THOR Radio-gänget på P3 gör fantastiskt bra satir… Sanjin Kljucanin, Sanna Sundqvist, Ninsun Poli, Emir Kobilic, Mårten Andersson och co…. de är makalöst begåvade. Liksom Sara Granér. Och Kjell Nilsson Mäki.

…och vem är Sveriges tråkigaste, eller sämsta, satiriker?

Förutom jag?

Ja?

Jag vet inte. Men det finns massor av komiker som det inte går att titta på längre eftersom de blivit politiska aktivister på heltid. På ett lillgammalt, träkuksaktigt sätt som är helt outhärdligt. Eller så blir de vulgära och självgoda som Schyffert…

…träkuksvulgära?

Jamen va´fan!! Schyffert numera är ju själva anti-tesen till intelligent humor! Det han gör kvalar inte ens in som buskis, och det kommer från en som skrattar åt Bottom med Rik Mayall och Ade Edmondson. Och Bröderna Marx. Har du läst The Gobbler?

Nä.

Fantastiskt rolig bok. Skriven av Ade E. Alltså Vyvyan i ”The Young Ones”.

Aldrig hört talas om.

Nähä… jaja… det är ditt problem. Inte mitt.

Nästa fråga: hur står sig svensk politisk satir i ett internationellt sammanhang?

Svår fråga… Den har ju gått lite utför sen Helt Apropå-gänget vann den där guldhemorrojden i Montreux för trettio år sen…

”Guldhemorrojden”?

Det var före din tid… man vann en guldros om man var rolig… fast en hemorrojd hade förstås varit en bättre symbol.

…för att?

…för att bra satir ska vara som en sån. I rumpan på makten.

Ok… lite anal fixation här hör jag… men har du nån teori om vad det beror på, då? Att svensk satir – enligt dig – blivit så tråkig och fotriktig?

Vi är nog lite för färgade av USA och Kanada.

Utveckla?

Jag tror att vi ofta är lite för okritiskt impade och influerade av nordamerikansk humor… mig själv inkluderat… och vi försöker ofta krampaktigt kopiera dem… istället för att göra nåt eget… Maria Bamford, Sarah Silverman, Amy Schumer, Patrice O’Neal, Steven Colbert, John Stewart, The Chinaman, Bill Maher, Triumph the Comic Insult Dog… visst, de ÄR genialiska… men jag tror att vi skulle må bra av att kasta av oss vår bottenlösa beundran för framför allt amerikansk humor. Speciellt vänstern. Det finns ju roliga satiriker i Ryssland och på Kuba också. Har jag hört.

Finns det en specifik, svensk humor?

Nä, men kanske en nordisk.

Som kännetecknas av vad?

Bra fråga det också. Men alltså: satir är ju ingen ny företeelse. Den fanns redan för 1000 år sen. Den fanns till exempel inom asamytologin.

Vad du kan.

Asatron är rätt frän på det sättet; gudarna var allsmäktiga, men samtidigt högst felbara. Tor, Oden och Loke skildrades ofta som fåfänga, arroganta och långsinta och det var ju en form av satir; man sparkade på de högsta av de högsta. Det tycker jag var ett sympatiskt inslag i den svenska urkulturen, att man saknade den respekten.

Så du är alltså asatroende?

Nej.

Vad hände då på vägen mellan asatron och Magnus Betnér, menar du…?

You tell me… Satiren i Sverige var f.ö stark och levande även på 1700-talet… Olof von Dalin gav ut satirtidningen Then Swänska Argus… på 1800-talet kom Blandaren… Strindberg kom med Röda Rummet… Albert Engström tecknade och skrev… på 1900-talet hade vi Piraten, Karl Gerhard, Bo Baldersson, Sonja Åkesson, Vit Mans Slav… Hasse & Tage, EWK, Ann Wibble, Eddie Meduza, Magnus Uggla, Lorry… och ja, jag vet: det är många vita män ni den uppräkningen… men ändå.

Det är lite intressant för män i din ålder brukar ofta ha en stark nostalgisk bildning till just Hasse & Tage. Varför var de bra satiriker enligt dig?

För att de var jävligt eleganta i sitt sätt att driva med överheten… och dessutom roliga, och det är det viktigaste hos en satiriker/komiker: var rolig. Den här falskt rättrådiga grötmyndigheten som såna som Betnér, Gardell, Soran Ismael, Schyffert med flera står för känns som ett ganska nytt fenomen. Det var inte så här i Sverige för tjugo år sen. Kanske inte ens för tio år sen. Även om Tage Danielsson förvisso tog på sig en ganska ordentlig aktivisthatt när han skrev Sannolikhetsmonologen…

Du gillar verkligen inte Magnus Betnér…?

Jag har inget emot honom personligen. Han är antagligen en toppenkille men när han tar på sig folkuppfostrarhatten somnar jag. Jag såg förresten Samantha Bee i ett klipp för ett tag sen… apropå det… hon var ju skitrolig som fejkad korre hos Colbert men nu låter hon bara som en trött aktivist: ”Trump är en pompös idiot, Trump är rasist, Trump är djävulen…”… ja, and…? So? Kom med nåt nytt! Och framför allt; erkänn att världen inte är svart och vit. Var inte ett mästrande pretto som tillsynslärare Betnér. Funny or die.

Ok, nu har du fått ösa ur dig ditt förakt för Magnus Betnér som har hundratusentals fler fans än du nånsin kommer att ha… berätta nu – du som uppenbarligen har rätt sorts humor – vad du skrattar åt själv?

Förutom Virtanens bildbyline?

Ja?

…och Dagerlinds försök att försvara sitt erbarmliga hatchet-job på Pernilla Anderssons bloggpost?

Eh… ja…?

Ja, det är mycket, det…

Säg en grej.

Ja, det finns en scen i Raka Spåret Till Chicago med Steve Martin som är ganska obetalbar. Den när de sitter på flygplanet och John Candy tar av sig sina svettiga strumpor och vädrar dem framför Steve Martins ansikte… den kan jag se hur många ner som helst utan att ledsna…

Låter lite buskis.

Jag sa ju att jag gillade sånt.

Ok, mer då?

A Confederacy of Dunces är fortfarande världens roligaste bok… och dess svenska kusin Lång Fin Blond av Claes Carlsson… det är Sveriges bästa, roligaste och mest rörande dito genom tiderna… tillsammans med Äldreomsorgen i Övre Kågedalen…

…och du kallar Betnér pretentiös…

…jag är inte klar… The Onion är också bra. Och Vice. Och Hemma Värst, tidiga Simpsons, Futurama, Cartman, Frida Boisen, Gustav Fridolins YouTubegrejor, Phoenix Nights med Peter Kay, Bill Burr, Greg Giraldo… klippet med Friggebo och Bildt när de besöker Rinkeby Folkets hus…

Är det roligt?

Skojar du?

Mansplain.

Bildts förnärmade Kermit-ansiktsuttryck precis när Friggebo tar micken och uppmanar folk att sjunga We Shall Overcome…? Det är ju för fan sjukt roligt! Trots den tragiska inramningen… man skulle inte kunna manusskriva såna situationer om man så fick hundra år på sig…

Är du klar med uppräkningen nu?

Nej, jag vill även passa på att nämna några skämttecknare som Al Jaffee och Paul Coker också… och vår egen Lena Ackebo… ett geni i ordets rätta bemärkelse… precis som Kristen Wiig och hennes ”Shanna”… Fria Tiders försök att spä ut sina knäppiga ZOG-teorier med vetenskaplig artiklar för att på så sätt verka mindre vansinniga är också  komiska i all sin klumpighet.… det går knappt att dikta ihop sånt heller… samma grej med Ulf Lundells numera nerplockade blogg Badger’s Drift…. vansinnigt kul… måhända oavsiktligt men ändå… jag skrattade så att jag grät!

NU är du klar…?

Nej, jag vill nämna en person till.

Vem?

Den blinda, dövstumma, lesbiska, Kongolesiska stand-up komikern Blenda Ngwanebana. Henne gillar jag stenhårt. Hon är fantastisk.

Ok, men nu fick du visa hur bred smak du är… och hur otroligt smart och bildad du är… nu går vi vidare: hur skulle författare och satiriker som Jonathan Swift och George Orwell ha trivts i Sverige idag, tror du?

Jag tror att de hade sökt asyl i Danmark.

För att?

För att man inte skulle kunna skriva en parodi som A Modest Propsal i dagens Sverige, utan att Frida Boisen, Karin Pettersson och hon på DN… what’s her face… skulle kräva att Swift greps och fängslades i samma cell som Dan Park och Lars Vilks. Ingen skulle fatta att det var en allegori.

Bara du?

Frågan är om inte jag också blivit så hjärntvättad att jag skulle åka dit jag med…

…fast jämfört med länder som Nordkorea och Saudiarabien har vi väl det ganska bra här? Eller menar du att Sverige är nån slags diktatur?

Nej, vi är en DEMOkratur. Viktig skillnad. Men det är bra att du påminner om att det finns grader i helvetet… och visst, jag väljer Stefan Löfvens osammanhängande pladder och Anna Kinberg Batras bottenlösa hyckleri sju dar i veckan framför en tokig despot som Kim Jong-Un. Vi har det bra i Sverige, inget snack om den saken. Allt är relativt, som Anders Lindberg lärt oss.

Apropå det: funderar du nånsin på om de människor du driver med på Facebook blir ledsna av dina texter och bitska formuleringar?

Ja.

…men du skriver ändå?

Ja, för de flesta av dem är offentliga opinionsbildare och då får man emellanåt finna sig i att bli parodierad. Men visst, jag förstår att även såna kan bli ledsna. I slutändan är de bara människor.

…men du skriver ändå?

Fast jag redigerar mig själv ganska hårt.

Det kan man inte tro.

Meaning?

Jag menar att du skämtar ofta ganska respektlöst – och enligt vissa plumpt – med sånt som anses tabu: svensk asylpolitik, kulturella skillnader, altruism, feminism, kommunism och framför allt: flyktingar…

…fast vi måste kunna göra det, lika gärna som att driva med Sverigedemokrater och kränkta vita män i glesbygd. Annars blir samhällsklimatet outhärdligt.

Men är det kul med människor som flyr för sina liv från krigshärdar menar du…?

Nej, inte ett dugg. Men det är inte särskilt kul med en vinstdriven asylpolitik heller, eller med en hycklande statsminister som går från att vara ”naiv” till att bli Konstapel Batong på tre månader, eller med ett parti som inte kan ta klart avstånd från religiösa galenskaper hur fucking uppenbara de än är, eller med ideologiskt förblindade generaldirektörer som skapar små stater i staten… eller med journalister som inte kan stava till ordet konsekvensneutralitet eller skilja på rollerna journalist/aktivist… etc…

Så man kan driva med allt?

Ja, men man kan inte förvänta sig att alla ska tycka att det är roligt.

Ska man undvika vissa ord och uttryck som satiriker tycker du?

Nej.

Inte?

Nej. Man ska använda orden tills de är helt avdramatiserade. Och sen
ska man leta reda på nya ord som provocerar och använda skiten ur dem.

Varför det?

För att förbjudna ord är de verkliga fascisternas allra bästa redskap. Och snälla, kom inte dragande med ”negerboll” nu igen…

Är vi så förutsägbara?

Ja.

…men vaddå, ska man inte visa kränkta människor respekt menar du?

All leva är att kränkas.

Nu är du SUPERpretentiös…

Betnér-style?

Ja.

Aj fan. Ok, jag tar tillbaka…

…men allvarligt talat kan du väl svara på frågan: om nån blir otroligt ledsen över att du kallar dem ett visst ord, ska man inte respektera det då?

Nä.

Varför inte?

För att man hamnar i ett sluttande plan då. Ena dagen är det ”negerboll” som bara får tänkas och inte sägas högt, den andra ”fruntimmer”, den tredje” tusensköna”… Till slut blir det 1984 av alltihop.

Den har jag inte sett.

Läst.

Va?

Det är en bok. I första hand.

Ok, fortsätt mansplaina…

Så här: antingen har vi 100% yttrandefrihet eller så har vi diktatur. 98% yttrandefrihet är diktatur, 99% – samma sak… sen kan man aldrig förvänta sig att folk inte kan bli jävligt förbannade och sårade av att man uttrycker sig på ett visst sätt, men vi kan inte hålla på med censur och historierevisionism… rita om gamla Felixalbum, plocka bort Tintin i Kongo från alla bibliotek…

Varför inte?

För att det var sånt man höll på med i Sovjet! Historien är vad den här. Lev med det. Gå vidare. Driver nån med just din stereotyp – driv med dem tillbaka. Var bättre. Var roligare. Var mer elegant. Var inte Özz Nujen, var inte Magnus Betnér, var inte Henrik Schyffert. Var rolig. Var smart. Var Makode Linde.

Har du nåt hopp om den svenska satiren? Du låter ganska pessimistisk…?

Jag har faktiskt mycket hopp. Det kommer fler och fler tecken på att många håller på att bryta sig ur gamla mentala tvångströjor. Det finns liksom ett uppdämt sug efter satir och respektlöshet. Precis som det var i de gamla öststaterna innan muren föll. Jag tror att det blir bra till slut. Men först blir det värre. Mycket värre.

Oj?

Hear me now, believe me later.

Är respektlöshet, exempelvis mot andra kulturer och religioner, en bra sak i sig?

Nej, inte som självändamål.

Är alla kulturer lika mycket värda?

Man kan inte resonera så. En kultur värderas ju i första hand av de egna medborgarna. Inifrån.

…men kan man prata om att vissa kulturer är mer utvecklade, exempelvis på humor- och satirområdet?

Jag har alltid tyckt att den samiska humorn står i en klass för sig.

Ok.

Skämt åsido…. det är samma sak där: olika kulturer har olika humor. Men jag vet i alla fall vad jag själv gillar och vilka kulturer jag har jävligt svårt för.

Vilka då, till exempel?

Ja, nittionio komma nittionio procent av den amerikanska kulturen går ju bort… den räddas bara av att den där sista promillen är så briljant… Den tyska har jag också svårt för. Även om den steg i min aktning efter Boehmermanns drift med Erdogan… samtidigt som den i och för sig sjönk direkt efter Merkels fega sätt att hantera den politiska efterbörden.

Fast sånt där är väl kopplat till enskilda individer? Mer än till hela kulturen?

Exakt… om en muslim spränger sig själv och tar hundra oskyldiga människor med sig in i döden ska man inte döma hela den muslimska kulturen… men däremot kan man döma hela västvärlden utifrån en enda teckning som Jyllandsposten publicerat…

Intressanta exempel.

Ja.

Har du kommit på dem själv?

Nej, jag såg det i ett Facebook-meme.

Ok… till sist en samvetsfråga: finns det en fara med att det är du själv som skrivit frågorna till den här artikeln? Ur ett trovärdighetsperspektiv?

Fast det behöver ingen veta, eller hur? Och alla ängsliga Pollyannor därute som får moralisk raptus av att jag låter mig intervjuas på en hyllningssajt till Adolf Hitler borde väl bli glada över att jag faktiskt ställde det kravet på er? Att jag i god svensk DDR-journalistanda skrev både frågor och svar själv? Så skulle både Wolodarski och Rosenberg ha gjort.

Allvarligt talat: varför insisterade du på att skriva frågorna själv?

Ni fattar inte poängen med det över huvud taget, va?

Inte direkt.

Tänk efter då.

Som man ropar i skogen får man svar…?

Exakt. Och det är ju Avpixlats motto, eller hur? Snott rakt av från Politism.

Du menar att man ska vara aktsam på det där med källkritik…?

”Aktsam” låter lite högtravande, men visst: det är en viktig poäng. Fram till hit trodde de allra flesta att de var ni som ställde frågorna men det var det ju inte – det var jag själv. Ergo: var alltid källkritisk. Oavsett om du läser nåt på Avpixlat eller på Aftonbladet. Låt inte Mats Dagerlind eller Anders Lindberg eller ens Jens Ganman tänka åt dig. Tänk själv.

Så du har inga moraliska dubier när det gäller att fejka en hel intervju på det här sättet?

Nej. Titta på The Yes Men eller Konspiration 58 så fattar du.

Ok, men för att förtydliga: inget som står i den här texten är sant?

Jodå, det mesta stämmer… sen får ju var och en fundera över de olika detaljernas relevans i det övergripande sammanhanget. Såsom man alltid ska göra.

Folkuppfostrare Ganman?

Exakt.

Är det förresten sant att du hotade Avpixlat med att publicera den här intervjun på din egen Facebooksida om de vägrade att ta in den ordagrant och helt oredigerad?

Japp.

Får man göra så?

Varför skulle man inte få göra det?

Jag vet inte… det känns lite öststatigt, kanske? Som en slags ukas…?

Välkommen till Sverige, 2016.

Allt är en konspiration? Media mörklägger?

Nej, inte i nån slags kollektiv, koordinerad insats. Men visst finns det många journalister som väljer bort obehaglig information, det gör det. Eller väljer att försköna. Eller är lata. Eller bara jävligt kassa och obildade och inte förstår de enklaste cause-and-effect- samband.

Hur vet du det?

Jag har träffat ett antal genom åren. Jobbat med dem.

Ok, till slut: vilka reaktioner förväntar du dig på den här helt igenom fejkade intervjun?

Uppsagda vänskapsrelationer, uteblivna frilansjobb, nedstängd Facebook, twitterhån, iskall tystnad, bältros och avlyssnad hemtelefon…. The usual suspects.

Är det verkligen så lågt i tak i Sverige?

Det är faktiskt det. Vi lever i en fullständigt förryckt tid. Men framtidens dom kommer att bli hård över den här eran. Om det nu är till nån tröst.

Så din karriär över i och med detta?

Vilken karriär…?

Touché.

 

ps. Skriv inga spolilers i kommentatorsfältet på min FB nu. Avslöja INTE. Låt folk läsa ända hit. Tack! (f.ö så ÄR det sant att AP bad om en intervju och att jag ställde villkoret att få skriva både frågor och svar själv…)

 

Annonser

11 reaktioner på ”AVPIXLATINTERVJUN

  1. Hej.

    Okej, så vi har en komiker i Sverige. någon annan? Hand upp?

    Nähänä, inte det. Nänä.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gilla

  2. Det här gjorde min dag! Jag är så oerhört tacksam att jag fortsatte att läsa istället för att gå till jobbet. Perfekt 😉

    Gilla

  3. Länge sen jag slösade bort så här mycket tid på att läsa en blogg öht, och blivit grundlurad på slutet. Och samtidigt haft så jävla roligt. Känner mig kränkt (naturligtvis, det är såå 2016) lurad, full i skratt och på jävligt gott humör.
    Så, därmed ber jag dig fara åt helvete. Jag är redan där och har köpt Flintastek så vi kan grilla ihop. Har kall öl också, men skynda dig hit, den blir varm fort här…

    Gilla

  4. Tyckte nog nånstans in i halva att Avpixlat lät litet onödigt halvsmart.
    Mycket bra selfieintervju. Jag älskar särskilt att du nämner The Young Ones flera gånger. De är så saknade så det gör ont. Vi måste prata mer om satiren. Vart tog den vägen?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s